Syndaflodens år

Atwoods dystopi om en framtid där vetenskapen har framkallat nya virus och sjukdomar i sina oetiska försök att skapa en ny människoart är sannerligen smärtsam läsning. En grupp människor som värnar naturen och mänskligheten försöker varna för en kommande syndaflod och svärtan och cynismen i romanen är näst intill outhärdlig.

Det här är en bok med ett tydligt budskap som manar till sund skepsis inför utvecklingen på flera områden i vårt sätt att leva och nyttja jordens resurser. För visst måste vi bry oss, det finns väl ingen idag som på riktigt kan tänka sig att offra det vi har? Eller är människan som art dödsdömd?