Skrivliv

Jag njuter så av den här biografin, som består av dagboksanteckningar från åren 1965 till 1978. Förutom att under den här perioden hinna skriva fantastiska böcker som Maken, För Lydia och Student -64 hann Gun-Britt Sundström dessutom med att jobba på DN (fast hon ville alltid bara jobba halvtid, på grund av sitt föredömliga frihetskrav) och bli en kulturpersonlighet.

Och ändå lyckas hon ha ångest över att hon inte doktorerar och att hon bara har ett liv på sig att hinna göra allt det hon vill göra. Det finns något smått ångestframkallande med det, men samtidigt djupt tröstande att någon så ung och begåvad ändå kan vara lika velig som jag är!