Ja

Tomas Bernhard var känd för sitt hat mot Österrike. Det var så illa att han i sitt testamente förbjöd vidare utgivningar av sina böcker i hemlandet. I den här får man följa en ytterst pessimistisk vetenskapsman som i en slags lång monolog spyr galla över allt och alla.

Huvudpersonen lever ensam på landsbygden och har bara sin granne som sällskap, tills persiskan dyker upp med sin make som har köpt en tomt i området. I henne har han den perfekta samtalspartnern. Bernhards sätt att skriva är verkligen säreget, med meningar som fyller en sida och långa utvikningar och irrfärder, där saker även upprepas tills det får en nästan hypnotiserande effekt.